Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/69

Den här sidan har korrekturlästs

under tiäll: de bibehöllo mäst af alla Scyther den renhet och menlöshet, som fölgt deras stamfäder ur Noachs ark, hvilken stadnat i deras granskap på Ararath eller de höga bärgen wid Erivan i Armenien^[1]. Deras wälsignelse war, at äga qwinnor och barn, tienare och tienarinnor: deras rikedom bestod i boskap, för hvilkens föda skull de flytte från den ena orten til den andra. Deras hiordar gufvo dem uppehälle: miölk och honung tiente dem til spis, ull och hudar til kläder. De frågade ej efter guld och silfver: deras enfaldighet, måttelighet, tarflighet och rättrådighet woro efterdömen for alla nästgränsande folkeslag: deras ägendom stod öppen för allom: derföre straffades bland dem ingen last högre, än tiufnad, som dock sällan hördes: de lefde wäl utom större delen af de konster och Wettenskaper, som i Egypten och Grækeland stigit så högt; men också utan list och en skadelig finhet. Okunnighet om laster hade hos dem större wärkan, än hos Grækerne Kunskapen om dygd: de gingo högre i sina skyldigheter med et godt medfödt kynne, än Egyptierne med witterhet^[2]. De hade sina Domare: Xamolxis^[3],

↑ D. Mart. Luther säger, at Ararath warit Taurus eller Imaus, och således midt i Scythien. Af den meningen är ock Sheringh: de orig. Angl. c. 14. p. 368.
↑ Iustin. L. 2. c. 2. Strab. L. 7. p. 300. cfr. J. Wilde. förber: p. 151. Rollin. Hist. anc. T. 2. p. 623. T. 3. p. 83. 90. &c.
↑ Zomolxis lefde för Pythagoras, säjer Herodot. L. 4. Om så är, kan han ej af honom hafva blifvit smittad af den Methempsycosiska läran, som man skyllt honom för. Men flere komma öfverens, at han war träl och lärjunge på Samos hos Pythagoras Mnesarchi son. Han blef fri och förde gods hem med sig til sit land: i Thracien satte han sig ned och förmante folket til rättrådighet och alla dygder: särdeles utlade han för Scytherne om siälens odödlighet, säjandes, at hvarken han eller de skulle förgås, utan komma til et lyckligare lif. Imedlertid hade han bygt sig et hus under jorden: dit steg han ned och blef der i 3 åhr: Thracerne sörgde honom som död; men på 4de åhret kom han up och styrkte sin lära med detta undervärk, tilskrifvandes det Vesta eller Jorden sin Gudinna. v. Hesych. Lex. p. 409. cit. af. C. Lundio in Zamolx. c. 4. § 3. Hermed instämmer ganska omständeligen et wår gamla Lags perme-Manuscript. it. Diog. Laert. de rit: dogm. & Apopht. Philos. L. 8. &c. På samma sätt gömde sig Minos på Creta i et bärg eller jord-kula, hvar gång han utgaf ny lag, den han sade sig fådt av Jupiter. v. Valer. Max. L. 1. c. 2. Det är otvifvelaktigt, at denne gamle Göten dyrkades efter döden som en Gud. v. Herodot. L. 4. c. 94 Casauboni not. in Strab. &c. &c. Hos Göter och Thracer är han sedan länge kallad Gebelei-zin, det är Seger-Guden; ty Gewele, Gebele är på Tartariska Seger, makt, som ock på Persiska heter Ghew, och Zin eller Zing är på de språken Kung, Stormäktig &c. v. Strahlenb. L. c. p. 76. Namnet Zamolxis kommer antingen af Samo-Alexius, den Samiske mannen, eller af Zamin, som på Persiska är Jord, hvilken äfven på Lifländska, Lättiska, Curiska, Finska och gammal Preussiska heter Zeme, Ziame. (v. Bayer. L. c. T. 3. p. 368.) så at man kallat honom Jord-Mannen, efter han låg så länge i jorden.

[1] D. Mart. Luther säger, at Ararath warit Taurus eller Imaus, och således midt i Scythien. Af den meningen är ock Sheringh: de orig. Angl. c. 14. p. 368.

[2] Iustin. L. 2. c. 2. Strab. L. 7. p. 300. cfr. J. Wilde. förber: p. 151. Rollin. Hist. anc. T. 2. p. 623. T. 3. p. 83. 90. &c.

[3] Zomolxis lefde för Pythagoras, säjer Herodot. L. 4. Om så är, kan han ej af honom hafva blifvit smittad af den Methempsycosiska läran, som man skyllt honom för. Men flere komma öfverens, at han war träl och lärjunge på Samos hos Pythagoras Mnesarchi son. Han blef fri och förde gods hem med sig til sit land: i Thracien satte han sig ned och förmante folket til rättrådighet och alla dygder: särdeles utlade han för Scytherne om siälens odödlighet, säjandes, at hvarken han eller de skulle förgås, utan komma til et lyckligare lif. Imedlertid hade han bygt sig et hus under jorden: dit steg han ned och blef der i 3 åhr: Thracerne sörgde honom som död; men på 4de åhret kom han up och styrkte sin lära med detta undervärk, tilskrifvandes det Vesta eller Jorden sin Gudinna. v. Hesych. Lex. p. 409. cit. af. C. Lundio in Zamolx. c. 4. § 3. Hermed instämmer ganska omständeligen et wår gamla Lags perme-Manuscript. it. Diog. Laert. de rit: dogm. & Apopht. Philos. L. 8. &c. På samma sätt gömde sig Minos på Creta i et bärg eller jord-kula, hvar gång han utgaf ny lag, den han sade sig fådt av Jupiter. v. Valer. Max. L. 1. c. 2. Det är otvifvelaktigt, at denne gamle Göten dyrkades efter döden som en Gud. v. Herodot. L. 4. c. 94 Casauboni not. in Strab. &c. &c. Hos Göter och Thracer är han sedan länge kallad Gebelei-zin, det är Seger-Guden; ty Gewele, Gebele är på Tartariska Seger, makt, som ock på Persiska heter Ghew, och Zin eller Zing är på de språken Kung, Stormäktig &c. v. Strahlenb. L. c. p. 76. Namnet Zamolxis kommer antingen af Samo-Alexius, den Samiske mannen, eller af Zamin, som på Persiska är Jord, hvilken äfven på Lifländska, Lättiska, Curiska, Finska och gammal Preussiska heter Zeme, Ziame. (v. Bayer. L. c. T. 3. p. 368.) så at man kallat honom Jord-Mannen, efter han låg så länge i jorden.

[1]

[2]

[3]