Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/708

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Christendomens bekännare[1]: At han hos Påfven, Hamburgske Ärke-Biskopen och Munkarne råkade i ogunst, kom af hans ringa böjelse til widskiepelser och hans lust, at afskudda det andeliga oket[2]. I synnerhet tyckte han det wara svårt, när hans Fränka Guda eller Gunhild[3], Sven Jarls Doter från Norige, blef skild från sin Man, Danske Konungen Sven Estridson[4], för det, at de woro Syskonebarn[5]: Sven hade spiärnat deremot så länge han kunnat; men sluteligen måst svikta för Ärke-Biskop Adalberts och Kyrkans myndighet[6]: Den fromma Drotning Guda inrättade sedan et kloster i Wästergötland för Benedictiner-Nunnor[7], som efter henne kallades Gudhem, der hon sielf blef den första Abbedissa wid pass A. 1059. Detta Påfvewälde kunde Emund icke tåla: Han antog wid sit Hof en Ärke-Biskop Osmund[8], som den

  1. ↑ cfr. J. Wild. L. c.
  2. ↑ cfr. Hervar. c. 20.
  3. ↑ E. Benz. Not. ad Vast. Col. 34.
  4. ↑ Ad. Brem. H. E. L. 3. c. 12.
  5. ↑ Gudas föräldrar woro Sven Jarl Håkanson i Norige och Holmfrid, Svenske Konungens Olof Skot-Konungs Syster: Sven Estridsons woro Ulf Jarl Sprakelägg och Estrid, samme Olof Skot-Konungs kötsliga Syster. Således woro de Syskonebarn, hvilket de ock begge woro med Amund-Jacob och Emund, Svea-Konungar. cfr. Sturl. T. 2. in Harald. Hardr. c. 12. 18. 42. p. 75. 104. &c. it. Knytl. Sag. c. 4.
  6. ↑ cfr. Torf. H. N. P. 3. L. 5. c. 5. p. 313. & J. Wild. Hist. Pragm. P. G. c. 3. §. 19. n. 4. 11. &c.
  7. ↑ Denne Orden war då i sin första renhet och blott som en Schola för hederlig ungdom af begge könen: Nunnorne giorde icke strängare löfte, än at de kunde utgiftas, sedan de blifvit wäl upfödde (Hospin. Hist. Mon. p. 153. cfr. Algot. Scarin. Diss. de Monast. Gudhem. Ups. 1716.).
  8. ↑ Adam Bremensis, som Hamburgske Ärke-Biskopen tilgifven, är mycket ond på denne Osmund (Hist. Eccl. c. 15. 16.), hållandes honom för en landstrykare och kättare. Osmund war född i Norden; men blef i Polen wigd til Biskop och af K. Emund til Ärke-Biskop antagen: Efter Emunds död, då Stenkil kom til Regeringen, måste Osmund kasta sig under Hamburgske Ärke-Biskopen: Då blef alting wäl: Då frikändes han af Adalbert från kätteriet och bekräftades i sit Biskops-Ämbete (Ad. Brem. H. E. L. 4. c. 44.): Man finner honom ock som den tredie i ordningen bland Scara-Biskopar (Brynolf. Chr. Ep. Scar. in Mon. Benz. p. 72.): Denne Osmund eller Asmund har arbetat troget i Scara-Stift och i Halland, der han döpt folket i en källa wid Sibbarp i Fahrås-Härad, som än af Almogen i neigden hålls för mycket hälsosam, särdeles då man reser dit Midsommarsafton, och kallas Asmunds källa.
Hämtad från ”https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Sida:Svea_Rikes_historia._Första_delen_1747.djvu/708&oldid=427317”