henne och Stenkil, så mycket lastade de Emund: De förklarade ej allena för et Guds straff öfver denna hans tvärhet emot Hamburgiske Sändebuden, at en hans Son Amund skall med sin krigshär hafva omkommit i Quenland eller ock längre österut[1], der watnet i brunnarne för honom blifvit förgiftat, utan tilskrefvo honom ock en stark torka, misswäxt och hunger, som plågade Sverige[2] i några åhr. Hvad Prins Amunds nederlag angår, så kan wäl det wara sant, at en stor del af hans folk dödt af smittosam siukdom i de östra orter; men så biwistade han likwäl et segersamt fälttåg: Han fölgde den Holmgårdske Konungen Waldemar[3] och halp honom, at underkufva åtskilliga Länder[4]: Om han sedan nånsin kom hem til Sverige, kan ej med wisshet säjas, fast man welat föregifva, at han der blifvit Konung[5]; men strax derpå aflidit.
30. Emund Gamle regerade en kort tid[6] och dog wid pass A. 1059: Hans Drotning war Astrid Nialsdoter från Halogaland i Norige, som förut hade ägt Ragvald Jarl Ulfson, hvilken flydde ur landet med Drotning Ingierd Olofsdoter och i
- ↑ Adam. Bremensis (Hist. Eccl. L. 3. c. 17.) säger, at denne Amunds nederlag och brunnarnes förgiftande skiedt i Qvenland eller Amazonernes Rike: Detta land är tilförne omtaladt och lär mäst hafva legat i någre Scribenters hiärna (cfr. Strab. ap. J. Wild L. c. p. 476.); men hvad krigståget angår, så har det sin riktighet: Amund anförde förmodeligen Svenske hiälptroppar til Konung Waldemar i Holmgård, så framt han ej företog sig detta tåg för egen räkning, at inlägga ähra: Af hans Här hafva Wäringarne i Constantinopel utan tvifvel blifvit förökte.
- ↑ Ad. Brem. L. c. c 17.
- ↑ v. supr. c. 18 §. 6
- ↑ cfr. T. S. Bayer Act. Petrop. T. 4. p. 292. & Hist. Byzant. ad A. 1065. ap. Schönstr. MS. Hist in Archiv. R. Antiq.
- ↑ Mess Scond. ap. Schönstr. L. c.
- ↑ Herv. c. 20.
