6. De som undsluppit detta blodbad, flydde til Alyattes, Konung i Lydien, som tog wänligen emot dem och förde derföre i sex åhr et hårdt krig mot Cyaxares[1]; men med alt detta war dock Scythernes Herradöme i Asien öfwerända wid pass Sex hundrade åhr för Christi födelse. De drogo tilbaka i sina bärg; men funno der en ny fiende: deras Trälar, som tykt sig blifvit husbönder i de sanskylliges frånwaro, hade tilwällat sig deras ägendom eller rättare sagt deras qvinnor och barn[2]. De wille aldeles stänga dem wägen och slogos i början med lika lycka; men sedan de gamle betänkt sig, lade de bort svärden och grepo til piskor: Trälarne hade då en sådan wördnad för den hus-aga, hvarwid de warit wande från barndomen, at de flydde undan långt up åt Norra Asien[3].
7. Scytherne lefde derpå i sin diupa stillhet öfver sextio åhr tildess den Store Persiske Konungen Cyrus[4], den ofvannämnde Cyaxaris Sonedoters Son, liksom af ärfd fiendskap, angrep dem under deras tapra Drotning Tomyris[5]: de fingo strax et nederlag genom et krigsgrep: Cyrus lossade som han drog sig undan och lämnade i sit läger en hop vin, hvarmed Scytherne giorde sig lustige til dess en stor del af
- ↑ Då Lydierne och Mederne som skarpast slogos, kom den stora Solens Förmörkelse öfver dem, som Thales Milesius sagt förut: bäge krigshärarne förskräktes och gjorde fred. v. Herodot. L. 1. c. 74.
- ↑ Justin. L. 2. c. 5. cfr. Bayer. L. c. T. 3. p. 302. & Rollin. H. A. T. 3. p. 79.
- ↑ Desse tyckas wara Stamfäder för Tartarerne. cfr. Sal. Neugebaur. comment. Moscov. c. 3.
- ↑ Som i den Heliga Skrift kallas Cores.
- ↑ Herodot. L. 1. c. 205. säger at Cyrus friat til Tomyris och fådt Nej.
