Mithridates giorde deremot starka förbindelser med större delen de Scythiske folkeslag och med deras hielp, särdeles med Bastarnernes[1], öfwerwann han de Legioner under P. Rutilius, som M. Aurelius Cotta skickat från sin här; men han fick bättre motstånd af Lucullus[2]: Oaktadt de förestälningar han giordt sine Soldater, at de Romare woro mycket lättare at öfverwinna, än Scytherne, i hvilkas kalla land de nog wist sin tapperhet[3]: Oaktadt det bittra sinne han inblåst dem til Romerska namnet, blef han dock slagen ur fältet[4]. Han wann wäl emot M. Fabius, en af Luculli[5] Fält-Herrar, och C. Triarius[6]; men i en slaktning om nattetid nedlade den store Cn. Pompejus mäst hela hans krigshär[7] 689. åhr efter Roms bygnad.
21. Då tog Mithridates sin tilflykt åt Scythiska bygden och indrog de nästgränsande Scyther i sit öde;
- ↑ De Scyther, som kallades Basterner, säjer Corn. Tacitus, hafva liknat Germanerne i språk och seder: med Germaner förstod Tacitus Svenske, Danske, Tyskar &c. Ptolom. och Strabo räkna Sedones eller de Svenske bland Basternerne. v. Grot: prol. ad. Hist. Goth. p. 5.
- ↑ T. Liv. Ep. L. 94. 95. &c.
- ↑ cfr. Roll. L. c. T. 10. p. 13.
- ↑ Hans Son Machares, Kung öfver Bosphoro-Cimmeriska riket, hvilket han fådt af sin Fahr, blef tvungen af Lucullus til en ensidig fred 70. åhr för Christi födelse: v. T. Liv. I. 98. Barbeyr. Supl. au Corp. Dipl. T. 1. deröfver blef Mithridates så wred på sin Son, at Macharès måtte fly för honom: han tog lifvet af sig sielf, at han ej skulle falla i Fadrens händer. cfr. Roll. L. c. T. 10. p. 145.
- ↑ I detta krig war det, som Lucullus först hemförde kersbär til Italien från Cerafonte i Cappadocien. v. Roll. L. c. T. 10. p. 133.
- ↑ T. Liv. Ep. L. 98.
- ↑ T. Liv. Ep. L. 101.
