Den här sidan har korrekturlästs
Auctorer[1]: I de äldsta tiderne war deras Gudstienst ren[2] och efter all liknelse hafva de fört den med sig til Scandien temmeligen oförfalskad, tillika med de menlösa sinnen, som för detta äro beskrefne. Sina Lik begrofvo de med mycken wördnad, men enfaldigt, i stora grifter, som sedan äro kallade Jätte-grafvar[3] eller Kumbl[4], så at man från första inflyttningen bör räkna Kumbl-åldren[5]. Desse Vodiner woro af gamla Scythiska stammen[6]; men kort för Macedoniska kriget lemnade de rum ibland sig åt et Grækiskt folkslag som kallades Gelonier[7], eller Åkermän,
- ↑ Pindar. in Olymp. Od. 3. Fest. Av. Pompon. Mela L. 3. c. 5. &c.
- ↑ Märkeligt, at Odin är det samma som En på Ryska, så at man kan sluta, at ordet i början betydt en Enda Gud. cfr. Bay. L. c. T. 5. p. 340. på Sclavoniska heter En As, liksom Gud fordom her i Norden hetat As.
- ↑ Sådane finnas på Kinna-kulle, en högländt och liuflig ort i Westergöthland, (v. B. Österplan. Diss. de Kinna-kulla. Ups. 1699.) sådan är ock Frode-hammar i Norra Wi-sokn i Ydre i Småland (v. J. Lauren. Diss. de Ydria. Ups. 1736. Jättegrafvar äro ock på Glysamo i Sörmanland (Tunelds Geogr.) wid Bönestad, en half mil från Nyköping (v. Id.), i Thura eller Sura-sokn i Westmanland, wid Köping och ej långt derifrån wid Frostad, af hvilka den förra skal wara 1800. åhr gammal (v. P. Salan ad Hist. Eig. & Asm.) wid Risebärga i Skåne: i Medelpad til 9 eller 12 alnars längd. (v. Math. Nordahl. Diss. de Medelpadia. Ups. 1716.) och på många andra orter i Sverige. til ex. bara i stora Malms-sokn i Sörmanland skola wäl finnas et hundrade. v. Loccen. Antiq. Sv. Got. L. 2. c. 26. Joh. Sundler Diss. de Nycopia. Ups. 1735.
- ↑ J. Wildes Förber: p. 99.
- ↑ C. 2. §. 4.
- ↑ Marcellin. L. 31. c. 2. cfr. Bayer. L. c. T. 1. p. 418.
- ↑ Geloner menas hafva fådt sit namn af Göle, et gammalt Scythiskt ord, som betyder uprödd skog och har samma bemärkelse på Slavoniska och Ryska, nemligen Gelahn. v. Strahlenb. L. c. p. 24. in not. Desse Geloner woro ock mycket snabbe Skyttar och hastige i skogen. Virg. L. 8. Æneid säjer: — — Sagittiferosque Gelonos: de pilwäpnade Geloner: och Lucan. L. c. — — volucresque Geloni — — de snabbe Geloner.
