Sida:Svea rikes häfder.djvu/128

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
108

Medeltiden kringspridde och vanställde minnet af hans bedrifter, igenkännes ännu namnet i Aumlunga- eller Humblungaland, såsom i den gamla svenska handskrifna Sagan Theoderics rike kallas.

Den äldsta inhemska sägen, vår medeltids Krönikor veta omtala, är en Göternas utvandring[1]. De skola intagit ett land, som kallas Viternas slätt[2], och en Humel eller Humble der blifvit deras förste Konung. Krönikorna förklara det med Danska öarna, hvartill äfven sjelfva namnet ger anledning; ty Viter, Juter, Gjoter är samma benämning, och omvexla hos

    från Isländskan öfversatt under namn af Wilkina Saga.

  1. Den skall skett i en Eriks tid, förste Konungs i Götaland. Chron. Pros. Script. R. Suec. I. 240. Johannes Magnus, Gothor. Suecorumque Hist. L. I. c. 8., efter en gammal Svensk folkvisa. Men redan Saxo begynner i 12:te århundradet sin Danska Historia med traditionen om Humble och hans söner, ehuru han förtiger att Humble var Svensk; hvilket deremot den så kallade Chronicon Erici Regis, från slutet af 13:de århundradet, omtalar.
  2. Withesleth i Chronic. Erici Regis. Langebek, Script. R. Dan. T. I. p. 149. I Svenska Krönikorna Vetalahed: ett slarfaktigt uttal af Vitanahed d. ä. Viternas hed. Vitana är den gamla genitiv. plur. af Vitar. I den gamla Svenska Folkvisan hos Verelius (annot. ad Hervarar-Saga p. 113.) kallas landet Vitalom (Vitalaund? Viternas land?)