Hoppa till innehållet

Sida:Svea rikes häfder.djvu/243

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
221

af skalderna brukade omskrifningar, bilder och benämningar, samt slutligen en öfversigt af Isländska skaldekonstens alla versslag[1], jämte flera grammatikaliska uppsatser. Allt detta visar oss den Yngre Edda såsom en Isländsk Poetik[2], hvilken egentligen behandlar Mythologien i afsigt att upplysa det bruk skalderna af den gjorde. Till de gamla mythiska sångerna sluta sig för öfrigt äfven flera andra mythiska eller halft-mythiska Sagor.

2:o. Historiska sånger och sagor.

Denna afdelning innefattar sånger af historiskt bekanta, med händelserna samtida skalder, och de sagor, som åberopa sådana, samt i öfrigt bära en historisk prägel. Dessa Sagor äro — dels särskilda, såsom om Isländska slägter och berömda män ifrån öns bebyggande, med deras Skandinaviska anor, Sagor om åtskilliga andra Nordiska Nybyggen, Färöarna, Orkenöarna, Grönland, samt om enskilda

  1. Efter en äredikt om Konung Håkan den gamle och Skule Jarl i Norrige af Snorre Sturleson i 100 särskilda versslag, derföre kallad Hattalyckil (Clavis Rhythmica).
  2. I Isländska sånger af 14:de årh. betyder Edda Poesi i allmänhet, Eddulist skaldekonst, Eddureglar skaldekonstens reglor. Arnas Magnæus in Vita Sæmundi p. XXI.