Sida:Svea rikes häfder.djvu/278

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
256

hustru Frigga till äkta[1], tills Oden kom tillbaka och förändrade allt detta. Saxo har tvenne berättelser om en dylik händelse. I den ena säges Oden ha dömt sig till frivillig landsflykt af blygd och harm öfver sin drottning Frigga, hvilken brutit sin äkta tro och tillika låtit stjäla guld af ett kostbart, med många ringar prydt beläte, hvilket Nordens konungar till hans ära låtit förfärdiga. En Med-regent eller Med-Oden[2], såsom han kallas, kommer till väldet och herskar med gudomlig myndighet, tills den rätte återvänder och fördrifver honom[3]. I den andra berättelsen kallas inkräktaren Oller[4]: Asarne gifva honom Odens värdighet och namn: Oden drifves här i landsflykt af gudarådet, till straff för den nesa han måst underkasta sig under sitt frieri till Rinda, men

  1. Loke förebrår Frigga detta i Ægisdrecka, str. 26 uti den äldre Edda.
  2. Mith-Othin.
  3. Saxo L. I. p. 13. Med-Oden skall blifvit ihjälslagen på Fyn.
  4. L. VIII. p. 45. Uller är i Edda en af Asarna, den bäste bågskytt och skidlöpare; men ingen ting, som liknar Saxos berättelse, förmäles om honom. För öfrigt kan anmärkas, att i det mythiska quädet Vegtamsquida str. 3, Oden sjelf kallas Uller. Likaledes, som det synes, i Grimnismál str. 42; Stockh. Uppl.