Sida:Svea rikes häfder.djvu/294

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
272

hufvud hämtar Oden sjelf råd[1], och Jättarnas äldre vishet och trolldom, ehuru besegrad af gudarnas, genomgår alla de mythiska sångerna. Fornjotr finnes bland gamla jättenamn[2]. Han är sjelf den gamle Jätten[3], men Elden, Vinden, Vågen kallas af Skalderna hans söner[4]. En

    fingo sig quinnor ur Manhem, och somlige gifte dit sina döttrar.” Hervarar saga c. 1.

  1. ↑ Ynglingasaga c. 4. Völuspá str. 47. Mimer är en Jätte, bor hos Rimthussarna och äger Mimersbrunn. Dæmis. 15. Jfr. Glossarium till Köpenh. Uppl. af Edda.

    I Mimers brunn,
    den klara, döljes
    menskornas vishet.

    Hrafnagaldur Odins str. 5. Afzelii Öfvers.

  2. ↑ Müller Sagabibliotek II. 435, ur Olofsens bearbetning af Edda. Jätten Hymer kallas i Hymisquida str. 13 Fornjötunn.
  3. ↑ Müller l. c. s. 436, vill dock förklara namnet af Forn, gammal, och niotr, njutare, brukare. Det kunde då ock betyda en som brukar trolldom och gör eller erhåller offer; ty forn betyder bäggedera i gamla språket, hvaraf Fyrnska (det Isländska Forneskia) trolldom och hednisk vidskepelse i Gothlandslagen c. 4. I Björn Haldersens Isl. Lexicon förklaras Fornjotr både med Gigas och primus occupans vel utens.
  4. ↑ Skalda s. 126. Ynglingasaga c. 47. Hrafnagaldur Odins str. 17. Fundin Noregur i Björners Nord. Kämpadater, s. 6.
Hämtad från ”https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Sida:Svea_rikes_häfder.djvu/294&oldid=477403”