Sida:Svea rikes häfder.djvu/299

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
277

ljungelden och väderleken[1]. En senare inhemsk uppgift säger, ovisst på hvad grund, att han i Upsala tempel sågs afbildad såsom ett naket barn, sittande på karlavagnen med sjustjernorna i handen[2]. I Norrige dyrkades bland alla gudar Thor mest[3]; på det af Norrmän i synnerhet bebygda Island likaledes[4]. På båda ställen nämnas gudahus förnämligast, om ej uteslutande, helgade åt Thor; under det sådana åt Oden hvarken i Norrige eller på Island, men väl i Sverige, omtalas[5]. Man

  1. Adam. Brem. l. c.
  2. Chronic. Pros. Script. Rer. Suec. I. 242. Wodan, hvilken Adam af Bremen förliknar med Mars, förestäldes, säger han, i Upsala beväpnad, och dyrkades för seger. Fricco (cujus simulacrum ingenti Priapo fingunt, Ad. Brem. ibid.), i den Prosaiska Krönikan guden Frigg, Saxos Fro, Isländarnes Freyr, berättas blifvit åkallad för fred, lycksalighet och äfven vid giftermål. Detta sista, hvilket Edda tillegnar åt Freya (à hana er gott at heita til ásta) , visar att bägges dyrkan förentes. Manliga och quinliga gudomligheter sammansmälta finner man ofta hos de Gamla. Så talar Macrobius Saturnal. III. 8. äfven om en Deus Venus. Signum etiam est hujus Cypri barbatum corpore, sed veste muliebri, cum sceptro et statura virili. Så fanns hos Grekerna en gud Ἀφρόδιτος, Ibid.
  3. Heims kr. Olof Tryggvasons saga c. 75. Olof d. Hel. saga c. 118.
  4. Finn. Johann. Hist. Eccl. Isl. I. 8.
  5. Upsala tempel kallas, oaktadt den hedersplats Adam