Hoppa till innehållet

Sida:Svea rikes häfder.djvu/363

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
341

För öfrigt innehåller Nordboernas Mythologi, såsom andra folkslags, gamla föreställningar om Naturens — om Menniskans och Religionernas — slutligen om Folkets egen Historia; och att den framställer allt detta i hvart annat och på en gång, är just hvad som utmärker Historiens Mythiska Tidsålder.

I.) Med verldens uppkomst begynner den. Ur en motsats — såsom i alla Mythologier — emellan mörker och ljus, vatten och eld, köld och värma uppstår det första lif, genom en högre makt[1], ur den af värman lifvade droppen[2], materien, som till en början föder med sig sjelf vidunderliga gestalter — jätten Ymer och hans afföda; — under det i kon Audhumbla och verldsträdet Yggdrasil, den organiska kraften framträder uti symboler, hvilka man återfinner i Asiatiska gudaläror och äfven i den Grekiska[3]. Det högsta af

  1. Med krapti þess er til sendi hitan. „Genom dens kraft, som tillsände hettan.” Edda Dæmis. 5.
  2. Eller i andra kosmogonier ägget.
  3. Utur svallet eller dunsten af de genom blixten slagna Titanernas kroppar blef materien. Creuzer om de Bacchiska Mysterierna, Symbolik u. Mythol. III. 385. Enligt en Indisk Kosmogoni „blef utur en droppe Harangnerbeha, och allt synligt är dennes