Sida:Svea rikes häfder.djvu/377

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
355

åtminstone till en början, Midgård, menniskoverlden, tillika gudarnas boning; derföre äga de mensklig gestalt och menskliga böjelser, derföre äro de sjelfve äfven de förste prester, de förste lagstiftare och domare på jorden, uppbyggare af de första tempel och städer. Den fysiska betydelse, som ligger gudaläran till grund, framträder härmed tillika såsom en moralisk. Motsatsen emellan Naturens ordnande, välgörande krafter och de chaotiska, förstörande blir också motsatsen emellan det goda och onda. Liksom ur stridande elementer verlden framgått, så begynner med krig den egentliga menniskohistorien; och det första kriget var ett Religionskrig, ty det föres emellan gudarna och deras fiender. Denna betydelse ingår redan i sjelfva Kosmogonien. Hvad som framställes såsom den ordnade verldens skapelse är tillika ljusets seger öfver en äldre lära, eller Asalärans egen utveckling ur den gamla Jotniska religionen, som allt sedermera fortfar att visa sig i ett fiendtligt förhållande. Men en dylik motsats, likväl slutande i försoning, framträder äfven med en annan gudalära, hvilken, som det synes, äfven var mera utbildad än den Jotniska. — Man skulle i allmänhet kunna dela de hedniska religionerna, i hänseende till deras