Sida:Svea rikes häfder.djvu/45

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
25

värman vid sommarsolståndet, utan fyra till sex veckor senare. Man har under de senaste 70 åren förmärkt en småningom stigande förändring af våra årstider, hvarigenom vintern allt mer inkräktat på vårens, sommaren åter på höstens område, en eftervinter allt mer samlat sig i April, en eftersommar i October. Att allt detta äfven varit åtföljdt af en afkylning i det hela, hvilken skall nedsatt medeltemperaturen ooh försämrat klimatet[1], är likväl en slutsats, som fordrar flera och långvarigare iakttagelser, än man hittills derföre åberopat. Luftens medeltemperatur är i Lund 7°,13, öfver fryspunkten på Celsii hundragradiga thermometer: vid Upsala[2]

  1. Frih. Ehrenheim l. c. Författaren har äfven en gång yttrat denna mening i den uppsats, hvaraf den närvarande är en omarbetning. Iduna 6 II s. 87.— Att större ytterligheter i köld, troligen ock i värma, fordom synas ägt rum, är allt hvad man kan inhämta af de äldsta torftiga anteckningar i dylika ämnen. Men tempererar ej odlingen i allmänhet klimatet, och dermed äfven dess ytterligheter? — Odlingen, mera än klimatets förändring i sig sjelft, får man väl ock tillskrifva försvinnandet af flera vilda djur, hvilka de Gamle omtala, t. ex. Uroxen, Bisou-oxen, Elgen, Renen i Tyskland. Adam af Bremen omtalar ännu i 11:te årh. två slags vilda oxar i Skandinavien (Uri, Bubali). De Situ Daniæ p. 63, Ed. Lindenbr. Ben af alla de nämnda djuren finnas i Skånska torfmossar. Nilsson, Skandinavisk Fauna, Lund 1820 T. l.
  2. Lunds medeltemperatur är tagen af observationerna för 30 år från 1774 till 1803 i Mr Forsanders Dissertation: De Vegetatione Scaniæ. Lund 1820. Upsalas