Sida:Svea rikes häfder.djvu/553

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
525

afviker efter Ingjald Illråda helt och hållet från Isländarna. Ivar Vidfamne eller Vidfarne[1], om hvilken hvarken Saxo eller Dannemarks öfriga inhemska häfdeminnen veta det minsta, nämnes väl i denna Konungalängd, men blott såsom Ingjalds fiende och en mäktig inkräktare[2]; men Sveriges konungar härledas ej från honom, utan från Inge, en son af Olof Trätelja, hvilken äfven Ynglingasagan under namn af Ingjald omtalat såsom Värmlands konung efter fadren. — Det Isländska Langfedgatalet upptager ej heller Ivar Vidfamne såsom Dannemarks eller Sveriges konung, utan begynner det nya regerande huset i Sverige med Ragnar Lodbrok och hans son Björn Järnsida[3]. I uppgifterna

    flera skiljagtigheter både i namn och omständigheter, (oaktadt öfverensstämmelsen i det hela), att den inhemska kungalängden för Ynglingaättens tid ej omedelbart ur Ynglingasagan kan vara hämtad; ehuru denna kungalängd är från Magni Erikssons regering, och på denna tid, då Sverige och Norrige tillika med Island voro underkastade hans spira, en lifligare gemenskap mellan Sverige och Island visserligen är sannolik.

  1. Så kallas han i Hervar. Saga, c. 20.
  2. Han kallas, Scriptt. R. Suec. T. I. Cat. II, „Yvar cognomento Vidfathim, rex tunc temporis multis formidabilis”.
  3. Scriptt. R. Suec. T. I. Cat. IV. Langebek, l. c. I. 6.