lång tid efteråt. De Engelska Krönikorna veta hvarken att ett dylikt anfall skett i den nämnda Ingilds tid, eller att han sjelf derföre blifvit offer, eller att han regerat i Northumberland, der på samma tid andra konungar nämnas; och om man äfven skulle anse sannolikt att enskilda äldre plundringar af Nordiska Sjöröfvare kunnat blifva obekanta, så kan dock det samma icke antagas, då frågan är om större eröfringar, och om konungar
befallningsman, som besökte dem och ville, emedan han ej viste hvarifrån dessa gäster voro, föra dem till Konungen, blef ihjälslagen, och att desse voro de förste Danske mäns skepp, som besökte Engelska folkets land — (hvaraf man äfven ser den vidsträckta bemärkelsen af namnet Danskar hos Engelsmännen). Matthæus Westmonast. l. c. p. 282, som berättar samma händelse, hänför den till år 791, och tillägger att den nämnde Konungens fogde (Villicus Regis) var den förste Engelske man ibland de tusen sinom tusende, hvilke sedan föllo för Danskarnas händer. Henricus Huntindoniensis Histor. L. III. fol. 197 ap. Savile, Rer. Angl. Scriptt., som berättar händelsen med samma ord, säger att det skedde i sjette året af K. Birtrichs regering (år 787). Annals of Ulster, — af hvilka ett utdrag finnes hos Johnstone, Antiquitates Celto-Norrmannicæ, Copenhagen 1786 — nämna dessa anfall först vid år 792, då hela Britanniens kust skall blifvit plundrad. Men, enligt Chronologia Augustinensis hos Twysden Hist. Angl. Scriptt. p. 2235, hade ön Thanet redan förut varit ett föremål för Danskarnas raseri; ty den har vid år 753 denna anmärkning: Prima Danorum rabies in Thaneto. År 795 skola Danskar och Norrmän eller Östmän först härjat på Irland. Ware Antiquitt. Hibern. ap. Johnstone l. c. p. 72
