Ostangeln, Mercien, Westsex. År 876 delte en Danskarnas Konung Halfdan[1] Northumberland emellan sina följeslagare och lät landet brukas af sin krigshär. Flere Danske Konungar omtalas sedermera i Northumberland, och i första hälften af följande århundradet berättar en Isländsk Saga, att allt det folk, som blifvit öfrigt i detta landskap, var af Dansk ätt antingen på fäderne eller möderne, men månge voro helt och hållet af Dansk börd[2]. De Nordiska eröfringarna på Britanniska öarna hade således ej begynt så tidigt som Isländarne föregifva; och att de här förblandadt äldre och senare tider, kan till och med bevisas ur samma Olof Tryggvasons Saga, som nyss blifvit anförd. Den gör
- ↑ Haldenus. Matthæus Westmonast. p. 328. Healfdenus, Chron. Saxon. p. 83. En dylik delning berättas en „Gytro rex Danorum” år 879 ha företagit med Ostangeln. Matth. Westmonast. p. 331. Halfdan stupade år 911. Chron. Saxon. p. 102. Denne Halfdan och hans tåg till England omtalas utaf Adamus Bremensis, Hist. Eccl. L. I. c. 35.
- ↑ Egils Saga c. 51.
stundom till flera hundra. Små måste likväl dessa fartyg varit. Chronicon Saxonicum ad an. 893 berättar ankomsten af 250 skepp på kusten af Kent och att Norrmännen drogo dem flera mil uppefter en flod. — I de Frankiska Annalisternas berättelser gå Norrmännen med sina skepp allestädes uppefter Frankrikes floder, och i Gesta Normanorum ante Rollonem Ducem ap. Du Chesne Hist. Norm. Scriptt. p. 12 förekommer till och med ett exempel att fartygen dragas öfver land.
