Järnsida är hos de Norrmanniske Annalisterna äfven son åt Lothbroc, konung i Dannemark, och uttågar, enligt en gällande lag, som i krig dref ut större delen af landets ungdom: dessa skaror förhärja Frankrike, öfvergå till Italien, intaga staden Luna, i den tanka att det är Rom, och återvända, då de märka sin villfarelse. Björn Järnsida är härarnas konung, och den ende af Lodbroks söner, som de Norrmanniska Krönikorna nämna; men att äfven hans bröder i Frankrike haft ett fruktansvärdt namn, ses af Adamus Bremensis, som ur Frankiska Annaler anför, att den grymmaste af de Nordiska sjökonungarna var Ingvar, Lodbrogs son, som öfverallt mördade de Christna[1]. Gå vi tillbaka till Norden, möter oss Saxo med underrättelsen om en dylik lag, som den de Norrmanniske Annalisterne omtala, tillskrifver den åt Ragnar Lodbrok sjelf, och ser deri orsaken till den Danska ungdomens krigiska lynne[2]. Ragnars
- ↑ Hist. Eccl. L. I. c. 33.
- ↑ Saxo, L. IX. p. 171.
han sönderskar och begagnade sig af liksom Dido. Det Isländska Fragmentet hos Langebek, II. 278, förmäler att det var York, som så anlades. Sjelfva fabeln är sannolikt inkommen i den Nordiska Sagan från England, der Hengist berättades så ha tillegnat sig ett stycke land. Jfr. Müller, SagaBibl. II. 472.
