meningen, om den också skulle, i hvad som rörer Ragnar sjelf, möjligen på något sätt låta förena sig med de Engelska krönikorna, strider likväl mot de samma Isländska underrättelser, som här blifvit lagda till grund, att nemligen äfven de öfriga Ragnars söner deltogo i hämndekriget efter hans död, och först då delte de länder de förut gemensamt regerat[1]; hvaraf följer att alle vid en ovanligt hög ålder skulle hämnats fadren. Björn Järnsida, Ragnars efterträdare i Sverige, borde följagteligen regerat i K. Erik Emundssons tid; och om detta ej kan antagas, blir ännu mindre något rum för de öfriga Svenska Konungar, som nämnas mellan bägge. Den tredje förklaringen, som eljest i flera afseenden kunde synas antagelig, har dock det emot sig, att Engelsmän och Isländare gemensamt uppgifva dem, som hämnade Lodbroks död, för hans söner, och äfven tillägga flera af dessa samma namn: en omständighet, hvilken åtminstone fordrar förklaring. Man måste i allmänhet ej glömma att här ej endast är fråga om att förena de nordiska och främmande berättelserna, utan tillika att förena de förra med sig sjelfva. Men detta försöker man fåfängt, om man endast fäster sig vid
- ↑ Ragnars S. c. 21.
