Engelska och Frankiska krönikor blefvo på Island bekanta, såsom synes af den i Skalholt utgivna Olof Tryggvasons Saga[1] — denna sammangyttring af den Isländska medeltidens historiska lärdom — som äfven om den så kallade Lodbrokska tiden meddelar upplysningar och missvisningar. Det Isländska Fragmentet hos Langebek[2], som äfven innehåller ett sammandrag af Ragnars Saga, har flera ställen med den nyssnämnda Olof Tryggvasons Saga gemensamma[3], röjer äfven kännedom af främmande källor, och att underrättelser, hvilka ur dessa härflutit, äfven sträckt sig till den troligen ännu yngre Ragnar Lodbroks och hans söners Saga i Björners Nordiska kämpadater, är högst sannolikt. Deraf likheten i flera namn på Ragnars så kallade söner hos de främmande och hos Isländarna[4],
- ↑ Jfr. om Englands konungar. P. I. c. 79. — Om Kejsarna efter Carl den store ibid. c. 80, — c. 69. om Ansgarius och Rimbertus och flera Bremiska Biskoppar c. 69.
- ↑ Scriptt. Rer. Dan. T. II. p. 260.
- ↑ Jfr. Olof Tryggvasons Saga Ed. Skalholt. p. I. c. 69 och Fragmentet hos Langebek l. c. p. 281.
- ↑ Hvitserk, Ragnvald, Erik och Agnar, som omtalas i Ragnars Saga såsom hans söner, nämnas likväl ej i de utländska Krönikorna (om man undantager att Polydorus Vergilius Hist. Angl. L. IV. cit. af Torfæus Series Reg. Dan. p. 380 kallar Ingvar för Agnar); liksom Ulf och Halfdan äro i denna egenskap
