ännu återfinner dem i namnet Skåne. I Nerigon framträder för första gången Norriges namn; och Thule är nu dess nordligaste del, såsom en egen ö[1]. Folket Hilleviones, som bebodde Skandinavien, så långt den var känd, är troligen det samma med de Levoni (λευῶνοι) Ptolomæus sedermera sätter midt i den största af de Skandiska öar, eller såsom han äfven kallar den, det egentliga Scandia. Namnet är knappast förklarligt, läsningen af Sevoni (Sueoni) i stället för Levoni en gissning; men hvad Plinius anför om inbyggarna, att de sjelfve kallade Skandinavien en annan verld, påminner om Sveriges benämning, Manhem, i den nordiska mythen. I Skandinavien känner Plinius genom berättelse ett djur, hvilket
- ↑ Huru lätt dylika misstag på afstånd upprepa sig, visar den Arabiske Geografen Edrisy (år 1153 e. C.). Då han beskrifver Europas nordliga länder, som äro belägna i öster från Britannien, nämner han ön Darmarscha (enligt Frähn, Danimarka), ön Norvagha eller Norbagha (äfven enligt Frähns läsning) samt Finnmark; och urskiljer således detta sista (liksom Plinius Thule) från Norrige. Se Ibn Foszlan’s und anderer Araber Berichte über die Russen älterer Zeit, Text und Uebersetzung mit kritisch-philologischen Anmerkungen und Beylagen von C. M. Frähn. St. Petersburg 1823. s. 53.
Skandinaviska Norden tillhöriga öar, Dumna, Bergos o. s. v. jfr. Schlözer och Schöning l. c. ss. 93. 121.
