Sida:Svensk Zoologi 2.djvu/107

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


v

>.TLIC SJÖBORRE.

Den utgjorde ett af de första faten vid den bekanta aftonmåltid som gafs af Lantulus, dä han invigdes till Flarnen Martialis eller prest åt Guden Mars. En dylik spis jemte ostron och Hera slags musslor var icke en ovanlig förrätt på de förnämares bord. Det är också troligt att man begagnade flere arter Sjöborrar den tiden. Sraå röda, gulaktiga ansägos för de bästa och mildaste; hvaremot andre hvilka funnos t. ex. omkring Joniska Öarne, sades beska till smaken, och dem som togos vid Siciliens klippor, tillades egenskap att göra, löst lif. Man åt derjemte, liksom det sker än i Levariten, rommen af Sjöborren alldeles rå och färsk, och dessutom insaltades den för att längre kunna förvaras.

£n sä välkänd matpersedel kunde också icke undgå att upplagas bland läkmedlen. De gamle brukade derföre Hera tillredningar. Dioscorides ansåg de brända skaJe n såsom mycket sårrenande. Somlige förfärdigade tandpulver af dem; andre trodde samma ämne ypperligt såsom bårfästande; och Plinius förordnade vin hvari färska Sjöborrar blifvit stötte, såsom stenmedel, under det en annan gaf, förmodligen med än mindre framgång, samma föreskrift för bitne af rasande djur. Med ett ord: Sjöborren bar varit för detta, lika använd som bekant i tidernas häfder. Sjöfolk, dä de sågo SjÖborrarne nedgräfva sig i sanden, funno deraf anledning att genom Hera ankares fällande fördubbla sin säkeriiet mot den annalkande stormen. »Hvsssare än en Sjöborren var ett ordspråk som användes vid liknelsen af en vresig, oliöflig menniska; men ännu märkligare symbol var djuret tios Romarne, neml. af ett domsluts stränghet: De hade koppar- eller lerkärl, af Sjöborrens skapnad och benämde Ecliini, hvaruti så väl vittnesmålen som domarna samlades, hvilka sedermera kunde af ingen utan farhåga för Lagens hämd förändras, lika litet som, utan handens sårande, återtagas ur den taggiga skålen.

Tab; A. föreställer Sjöborren fullkomlig med tentakler och piggar, tecknad efter nat. i Göteborgs skären. — r. sjelfva munnen särskilt. — a. en tentakel. — 3. en pigg, begge något förstorade. — B. skorpan eller skalet, med ■jna te gar, renar och vårtor,