Sida:Svensk Zoologi 2.djvu/4

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs
37. 38.


REN.

CERVUS Tarandus. Ren-Oxe, Ko. På Lappsk. Boetfoi.

Påtso. På F. Peura, Poro, Porro. På Fr. Renne.

På Eng. Raindeer. På T. Rennihier. På D. o.

N. Rensdyr.Simler. (Renko).

Hornen äro greniga, uppräta men utböjda, trinda; i toppen plattade och handlika.

Linn. Syst. Nat. ed. Gmel. 1. 1. p. 177. — Faun. Sv. p. 41. Ammit. Acad. 4. p. 144. — Mus. Ad. Fr. i. p. it. — Cl. 1. Mhimaiu Ord 5. Pecora. — Reet. Faun. St. p. 4^- Thunb. St. djur. s. 69, - Flin. H. N. 8. 34. — Aldrov. blsulc. p. 859- — Scheff. Lapp. p. 358 — Ruffon Hiat. Nit. 11. p. 79. t, 10-ia. — Vennant. Quadr. 46. h. J6- Aret. Zool. 1. p. 34. — Cuvier Tabl. étéin. g. 161. (des Auminiintt) —Schreb. Säuglh. 5. t. 243. — Leems Beskrifn. om Finmark. s. 133. — Crantz Gröal. 1. s. 71. — Le Bruyn. Voy. 1 p. 7. 8. — Mart. Spitzberg. s. 99. — Phipps Voy. p. 185. — Gr. v. Mellin in Sehr. d. berl. Naturl. Ges. 1. s. 1. — 4. s. 123. — Stralsund. Magaz. 1. s. 400. — Högström beskr. om Lappm. s. 78 etc. — Holstén K. V. A. Handl. 1774. s. 124. — Grape dersam. 1804. s. 86.


Få trakter af Jordklotet äro så odrägligen heta elier kalla , der menniskor icke finnas eller äro af dem bebodde. Ofantliga öcknar under de varma nästan brännande himmelsstrecken , der aldrig plogbillen ristat någon jordtorfva eller Pomona skänkt ett enda fruktslag mer än på Alperna, eller de klimat hvilkas evigt snöbetäckta höjder en tid beatrålas af midnattssolen, — de äro ändå aldrig så bara, så beröfvade all fruktbarhet, att icke herden Hnner bete för sin hjord och tillfälle för någon Boskapsofvel. De der som press* o!ivern och trampa drufvorna, anse honom, antingen svedd af dagens stjerna eller omgifven af is och snöbäddar, för vanlottad, olycklig: men jemföra vi Herdalefnadens maklighet med Landtbrukarens oaflåtliga mödor, torde det vara svårt att förklara, hvilkenderas tillstånd må äga företrädet. Torde hända, saknar Herden den sednares någon gång fylligare utseende, men han råder om sig sjelf, undtr det den andre bär oket likt irälen, förnyadt med den kommande dagen. Jordbruket medför oändliga omsorger, ofta tillintetgjorda genom minst befarade fastän naturliga ofällen, och äfven, utom deras åverkan, stundom knappt tillräcklige att förvärfva brödbetan. Då å andra sidan, Herden, fri från dessa mödor, inom sia