Den här sidan har inte korrekturlästs
— 21 —
TJagonde odet. Skalden till sin älskarinna. En gång stod på Frygiens stränder Niobe i sten förbytt, Och en gång kring Thraciens länder Prokne såsom svala flytt. Ack! men jag — o, om jag finge Blifva spegeln blott åt dig,- Att du ofta, ofta ginge Med ett leende mot mig; Bli den lifrock, hvilken- sluter Sig kring dina former nätt; Bli den bölja, hvilken gjuter Sig kring baderskan mer tätt! O! jag ville oljan vara, Gjuten i ditt mörka hår. Och det perlband, som i klara Ringar omkring halsen går; Vara din korsett, som kloten Utaf barmen trängas i, -*^ Din sandal, för att af foten, Af den smärta, trampad bli.
