-^ 294 ~ fastän decras fureur aldrig haft ett rätt mål: ack! så skall denna elden aldrig dö!.... Gnistan af en enda menniskas s}ål gjorde ständigt alla lågor på jorden. Säg icke, att man, i detta, skall "sky för fa- rorna"! När mcnniskohoparne äro en gång väckte: så är döden för dem ett spel. Exempel: Marty- rerne — Theologiska Blod-Scenerna — Upproren — Krigen! Men i detta system är den kunglige blods- dåre, som "förklarar ett krig," framför alla ferien- dus. (Tänk på Wilhelm i Holland nu!) Denna stora mödan är således — kort och liten. Kon- unga-kältringarne må slåss med hvarandra, per- sonligen, om de vilja. — — Se här, Nådige Herre! min Plan. — Både Lifvet och Jorden är ett litet spel. Men detta Lilla är vår Storhet". Atterbom yttrar i anledning af ifrågavarande trosbekännelse, att det torde hända flera än ho- nom, att icke "läsa detta vidunderliga sändebref utan en blandning af löje och tårar." Visserligen har man svårt att återhålla ett småleende, då man erinrar sig, att det var en obemedlad svensk kan- didat, som begaf sig till det ultra-aristokratiska, af handels-interessen upptagna England, för att der grunda "herraväldet öfver jorden" och "en verlds- republik, ställa konungar för rätta och omskapa menniskoslägtet, ehuru han var så svagt utrustad i ekonomiskt hänseende, h vilket i England ej är utan betydelse, att han vid afresan dit saknade
