— 332 — möda. Emellertid tilbtår ja^., att mbiUniqgen, att dervid gagna vår litteratur, smickrat mig och. smick- inur mig änau; men om detta bopp slår fel.t, är jag fuUkomligen tröstad genom att ha vunnit en sådan kännares bifalL Mitt försök är ett värnlöst bam � för hvars varelse jag sörjt, oförmögen att be- fordra dess lycka, hvilken nu helt och hållet be- ror af den skyddande hand, som det qpptagit. — Jag har sett herr kanslirådets både hjerta och snille för mig sysselsatta: det förra i det nyss emottagna brefvet � det senare i recensionen. � '— Jag. gömmer dessa bre � som diplomen De visa mig att jag är något; de medföra rättighet till en akt- ning för mig sjelf, som 'jag längesedan hade nä- stan förlorat." — Kort derefter, när Regnér erhållit Svenska Akademiens stora pris för sin afhandling om Älderdomen-y uttrycker han sin erkänsla för Leopolds upplysande anmärkningar och särskildt för det att denne klandrat, att författaren ej nog upplyftande skildrat föreställningen om ett lif ef- ter detta. "Det nit/' säger han, "bvarmed denna obetänksamhet blifvit mig förehållen, har så myc-* ket rört mig, att det nästan mer fägqar än för- tryter mig att hafva föranledt denna anmärkning." — Senare (den 6 juli 1803) tackar Regnéb för de upplysningar Leopold lemnat honom i frågan om bestämmandet af grunder för den svenska me- triken, under de öfverläggningar som derom ägt rum dem emellan, och hvarvid Leopold gillat Regners system i det heia. Regnéh ansåg, att intet skulle bättre stadga denna versifikation, än
