Sedan dessa sånger blifvit upplästa af herr grefve Manderström, meddelte ordföranden, att bland de öfriga skrifterna flera fästat uppmärksamhet, dels medelst drag af en vacker bildningsgåfva och poetisk känsla, dels genom välde öfver formen och en ledig versbyggnad. Akademien hade ansett sig bland dessa böra nämna N:o 5 Sommardrömmar, N:o 8 En sagokrans, N:o 18 Höst-elegier, N:o 3 Smådikter, N:o 2 Skandia, samt vissa delar af N:o 10 Sten Bjelke, äfvensom N:o 4, Öfversättningar från Persius, med afseende å tolkningens trohet och egentlighet.
Det af Akademiens framlidne skyddsherre konung Carl XIV Johan stiftade pris för litterära förtjenster hade Akademien tillagt hr Carl Wilhelm August Strandberg, med afseende å en mångårig och berömlig, uteslutande åt vitterheten egnad verksamhet.
Bland Svenska Akademiens lifligaste önskningar har varit den, att äga sin odödlige stiftares bild, utförd af Sergels mästarehand. Hoppet derom var henne förunnadt när en förtidig död bortryckte den snillrike konungen och syntes för alltid tillintetgöra forhoppningens fullbordan. Hans Kongl. Höghet Hertigen af Östergötland har förvandlat Akademiens länge närda önskan till verklighet och öfverraskat Gustafs stiftelse med den dyrbaraste gåfva, hvarmed detta samfund kunnat hedras. Akademien har för detta ynnestprof hemburit sin djupt kända tacksamhet för en förste, som sjelf på den täflingsbana, som Gustaf invigt, eröfrat diktens krans, och fortfar att åt sånggudinnornas dyrkan egna de stunder, som icke offras åt allmänna värf.
Den minnespenning, Akademien innevarande år låtit prägla, äger till föremål hennes framlidne ledamot, statssekreteraren Carl Gustaf af Leopold. Åtsidan föreställer hans bröstbild. På frånsidan ses skalden, i antik drägt, sittande på en upphöjd thron, med en skriftrulle i hand. Vid sidorna stå Skaldekonsten och Vältaligheten (Svenska Akademiens sinnebilder) fästande en lagerkrans på hans hufvud. Omskriften (ur Horatius): Grande decus columenqtie nostrum, innebär, att han var vår utmärkta prydnad och vårt stöd. I afskärningen läses: Nestor Pindi Suecani obiit MDCCCXXIX (Svenska parnassens Nestor, afled han år 1829).
Leopolds minne, författadt af Akademiens sekreterare, upplästes af honom, hvarmed sammankomsten slutade.
