— 342 — 1^ fela att med nöje ig^iklnn^ honom i följande målning af en landtbrukares säUhet Ett längre stycke af denna tolkning anföres. hvarefter anmälan slutar med följande ord: Det torde ej bli en lätt sak att i värt språk uppvisa öf*- Tersättningar från de gamle, som till mening, hild � tankeföljd närmare likna dem* Tvifvelsutan bar den metriska versart, öfversättaren nyttjat, en stor del i denna förtjenst, hvilket bevisar för hans me- ning och nyttan af hans förslag. Deremot kunde man tilläfventyrs i vissa af dessa öfversättningar tycka sig sakna de harmoniska behag, som våra egna rimmade versarter, genom vanan, för oss medföra, och den musikaliska lyftning tonen der- igraom alltid erhåller. Att detta gäller i synner- het om några af de lyriska versarterna, behöfver knappt sägas. Någon torde vilja finna detta slags vers, om så må sägas, mindre vers, derigenom när- mare prosan än våra egna vanliga, och att bildens, uttryckets större trohet vid urskriften icke nog er- sätter sångtonens saknad. Deraf har bort ske, hvad erfarenheten redan förut oftare bevittnat, att mäng- den af läsare nästan på ingenting annat ån olik- heten af raderna åtskiljt från vanlig prosa flera af dessa versarter. Frågan kunde således med nå- got skål uppstå, huruvida deras införande i vår skaldekonst skulle blifva för vitterheten lika för- månligt med den hexametriska versens, hvilken &ger på en gång både en större frihet af staf- yelsemått och en mera märkbar takt för våra öron. jElecensenten tillåter sig denna anmärkning*
