399
ning. Det skedde ej heller. — Derefter tillägger han om Lundbladska priset:) "Den skald, som gjort Lundblad odödlig, dis- ponerar för denna gången om det pris han stif- tat. För exemplaret af poemet tackar jag som för en skänk af vänskapen, ehuru jag genom min- nets tillhjelp långt förut hade gjort det till mitt. Redan efter andra läsningen stod hela stycket för alltid uppskrifvet i mitt hufvud, och har blifvit uppläst utantill för flera af mina vänner, äfven en gång i Svenska Akademien, hvarje gång utan an- nan afvikelse från det tryckta, än genom blotta rättelsen af ett misskrifvet namn, i hvars ställe jag tillåtit mig att sätta Franzéns. — Pompeji^ som afkastar sitt lava-töcke, — hans språk, som flöt omkring sitt ämne likt en romersk toga, 'Med rika veck, med purpurkantad bräm. Och ädel, präktig och ändå beqväm'; stället om ht/acinten, att ej uppräkna flera, hafva till teckning och färger en så frisk och lefvande skönhet, att min egen och de flesta andras poesi måste i jemförelse dermed förekomma mig som urblekta blyertsritningar. Det är här till tanke och styl Virgilius och Pope förenade, eller, för att nyttja det kortaste uttrycket, Pope hel och hållen. O hvad geniets lefvande taflor blifva i mina ögon dubbelt skönare inom kulturens ram! — Åfven de Helsingborgska skålarne äro fulla af en förtjusande liflighet. De odödliga raderna: När maj har löf- vat vara lindar . . . ligga mig beständigt i örat och
