— 409 — dag förut underrätta mig derom. Ligger jag ej redan då blek och stel i likkistan, så kommer jag ofelbart, om också krökt af tarmplågor. Just un- der det jag dikterar detta, rinner mig i hågen, att dessa rader äro de första som jag har den äran att skrifva herr professorn till. Skulle mina sju- tiofyra år och min ganska försvagade helsa äfven göra dem till de enda, må de i sådant fall vittna, huru mycket min blinda ålderdom funnit sig trö- stad och hedrad af en mans vänskap, som, i mitt omdöme, intager ett så högt rum ibland mina nu lefvande landsmän. Gud bevare honom åt för- nuftet, den sunda samhällsläran och all högre odling. En dag skall hans förlust lemna efter sig ett svalg att uppfylla. Sådana äro de tänkesätt af djup högaktning och varm tillgifvenhet,'hvarmed jag har äran vara" o. s. v.
Bilagan 14. (Till sid. 212.) Bref från Albert Ehrenstböm till Leopold. (Kongl. sekreteraren Albert Ehrenström bl ef, såsom invecklad i den s. k. Armfelt-Rudensköldska sammansvärjningen, dömd till döden, men straffet förvandladt till förlust af adelskap, till schavotte- ring och Ufstidsfängelse. Senare benådad. Första brefvet är från hans lilla landtställe, som han ar- renderat, nära Waxholm.) .
