48
"Prins, se det klot i rymden sväfva, Som gjuter dagens rikedom; Det skådar dig, det bär din dom: Prins, blif dig värdig, eller bäfva!" Det kunde ej fela, att denna ungdomsdikt skulle väcka ett omätligt uppseende. Man vet, att Kellgren, som då förde vitterhetens spira, i en skarp granskning agade det oklara, oegentliga i uttryck, som fördunklade flera af styckets skön- heter. Mindre allmänt känd är vidden af den förtjusning, hvarmed Thorild helsade den djerfva sången. Ännu sju år efter dess offentliggörande skrifver han till Leopold: "Oden deklamerar jag
�t
utantill alla dagar, på våra glada stunder. Ar det möjligt, att författaren sätter Oden den 1 no- vember under sina stycken i det glada och le- kande slaget; finner detta pindariskt höga och häftiga liksom icke naturligt, och modfäldes af Kellgrens kritik? Förlåt mig denna fråga, som jag skulle finna impiey om ej så många dårar tvingade mig till den. Värdigas svara mig. Jag känner ej annat än vördnad och beundran!" — Afven under striden med Leopold förklarade Thorild denna ode vara det skönaste skalde- stycke, som diktats på svenska språket. Ryk- tet om denna studentsång spridde sig ända till England. Den fräjdade slafbefriaren Wadström
