— 75 — Hvad man mindre torde väntat, är att den unge vitterhets-idkaren, inför Gustaf den tredje och hans hof, påstår, att det icke är snillet, som vin- ner vid att införas i de högre kretsarne, eller den så kallade stora verlden, utan tvertom. Han an- förer såsom exempel Dalin, "en yngling nyss ut- gången ur den låga fädernehyddan ; han hade ej lefvat i hvad man kallar det bättre umgänget; han gick in i verlden, och gaf deråt, vågom säga det, den upphöjning han sjelf medförde, icke den han dragit derifrån. Sedan Dalin grånat i hoflefna- den, sedan han utmärkt nästan hvar dag med nå- gon ny skapelse af sin rika inbillning, någon ny stråle af qvickhet, man säge mig, röjde hans arbe- ten efter tretio års högre umgänge en högre full- komlighet i smak, än den, hvarmed han började sin bana? Svenska vitterheten antog af honom den förbättrade skrifart han infört, men smaken var ännu, äfven hos honom, långt ifrån fullkomlighe- ten. Den bibehöll alltid sina märkbara felaktig-
ja zugleich, ja im Kleinsten, Flammen werfen und an die Flammen den Wärmemesser legen; er muss, mitten im Kriegsfeuer aller Kräfte, die zarte Wage einzelner Sylben festhalten, und muss (in einer andern Metapher) den Ström seiner Empfindungen gegen die Miindung eines Eeims lei- ten. Nur das Ganze wird von der Begeisterung erzeugt, aber die Theile werden von der Ruhe erzogen". Vorschule der jEaihetik, 1 Theil, % 12, Besonnenheit
