som gör Poemets ämne och bör gifvas i sin fullständighet:
Omsider efter mycket bång och mången stor förändring
Från smala vägen tåligt kom framtråkand’s i sin vandring
En fet, brunaktig, liten man, som tvenne böcker bar;
Jag tror det Corpus Juris och vår Svenska Lagbok var.
Han gick till porten, slapp ock in; jag hörde hur han stampa,
Och på de första trappesteg näst dörren gick och trampa.
Men intet kund jag se, att han kom öfver porten opp,
Förr än han efter en lång stund till mörka gången lopp.
Thermed försvann tå thenna syn. Och en kom in och ropa,
Att gamla Kämnern Herr Montin sin ögon lagt tillhopa;
I början var han Substitut, att hålla Häradsting
Sen blef han till Borgmästar gjord i Staden Lindköping.
Var ärnad först till Rådman bli, som skull ha presiderat
I Norrköpings Stads UnderRätt, men blef ej installerat.
Therefter uti Calmar Län och uppå Ölands ö
Han Under-Lagman varit har; men skull i Stockholm dö.
Ty blef han ock en Kämner här, först extraordinarie,
Så ordinarie efteråt och ändtlig sist primarie.
Tänk, tretti år han Kämner satt, kund aldrig Rådman bli,
Var fjorton gångor på förslag, men lyckan stod ej bi.
Att den aflidne ej var lyckligare efter döden, än under lefnaden, och ej kom genom denna skrift mycket högre på Äretrappan, det är hvad knappt torde behöfva såsom anmärkning tilläggas.
Man har således sett ett prof af Runii
