Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 4.djvu/23

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 19 —

Det skall i alla tider läsas med förundran, att Konung Carl XI, under kriget i Skåne, satte sin Kammarherre, Grefve Wachtmeister, till en förfallen flotta, och att en Hofman uppbragte henne inom kort tid till högsta styrka, som rikets behof kunde äska. Man medgifve, att i hvilken befattning Grefve Wachtmeister helst blifvit ställd, hade ofelbart hans förvaltning, såsom nu, kommit att röja hans egenskaper; men att han så lyckligt både ville och kunde ingå i ett så aflägse lefnadssätt, som sjöväsendet, härflöt ifrån en ringa omständighet i hans barndom. Fadren, RiksRådet och RiksStallmästaren, Friherre Hans Classon Wachtmeister, hade år 1651 af Drottning Christina fått till skänks gamla Amiralitets-huset på Blasieholmen, och ehuru Friherre Wachtmeister året derefter afled, beboddes huset af hans Enkefru, Friherrinnan Agnes Margareta von Helmstedt [1]. Grefve Wachtmeister, som var född 1641 och uppfostrades hos sin fru Moder, fick således tillfälle att, ifrån sitt 10:de ålders år, icke allenast hafva flottan, så tillsägandes, under sina fönster, utan ock att, vid lediga stunder, såsom barn-nöje taga kännedom af skeppen, deras tackling, Varfsbyggnaden och verkstäder, så att hvad som hörde till Amiralitetet var honom noga bekant, när han vid sitt 20 år, jemte sin broder, Grefve Axel, företog

  1. Dotter af Öfversten, LandtHofmästaren och GeheimeRådet i Würtemberg, Bleichert von Helmstedt och Margareta Albrechtsdotter Liebenstein.