Svenska tal och skrifter från de senast förflutna århundraden sällsyntare, än man borde vänta af en för öfrigt flitigt skrifvande tid, och i
Monumentum — — — Allt med sina tillämpningar, sådane författarens skicklighet dem utfunnit och māktat framställa.
När man undantager sådana exempel af Predikokonst, som det nyss anförda, der en tilläfventyrs alltför noggrann tillhängighet till den Text man valt, inskränkte Talarens utrymme blott inom ordmeningens så kallade utläggning, så synes det otvifvelaktigt, att, mot slutet af 17:de Seculum, åtskillige af Svenska Kyrkans fäder, lika vidtfräjdade för lärdom, som vördnadsvärde af nit för sin heliga sak, sökte gifva Predikosättet ett ädlare skick genom en förbättrad smak och en renare stil. Ett och annat upphöjdt namn må i detta afseende åberopas och anföras.
Svebelius, öfver HofRådet Stjernhök (1676) — — — «Men såsom uthi thenna werlden är ingen lycka uthan fara, ingen ähra utan möda, ingen glädje uthan sorg; Altså hafwer ock thenne salige Mannen hafft sine sorger, sine besvärligheter, icke allenast Embetes bekymbr uthan ock sine swåra Huuskors, och ibland them war thetta thet aldrastörste, att han uthaff mycken nattwakande och studerande hafwer bortmist sin syyn, så att hans ögons ljuus intet war mera när honom, uthan han måste uthi Siuttan Åhrs tijd medh then gamble Tobia, wandra uthi mörkret och intet see himmelens liuus. Solen, som uthi hans yngre åhr honom offta upgick blijd och skijnande, war nu uthi hans ålderdom förwandlat uti en bedröfligh förmörkelse. Synen är ibland the uthwärtes sinnen then aldra ädlaste och nödvändigste aff Gud och Naturen Menniskione gifven till uplyssning och välfärd: Dy är thet ett stort elände och
