närma brödrafolken, kan befrämja och befästa deras ömsesidiga förtroende och kärlek till hvarandra.
Hvarje försök, hvarje bemödande i denna syftning, individuell eller kollektivt, är ett åliggande, som ingen god medborgare, representant, embets- och tjensteman, eller statsman bör eller får förbise, än mindre försumma. Hvarje bidrag dertill, om ock aldrig så ringa eller af underordnadt värde, är en gärd på de förenade rikenas fosterländska altare, hvarpå alla rättänkande samhällsmedlemmar, som förstå att älska och ära ett ömsesidigt oberoende och välbefinnande, gerna och villigt offra sin skärf. Och utgör detta offer någon del af den allmänna eller enskilta egenkärleken, så mycket ädlare, så mycket värderikare och välsignelserikare är och blir detsamma.
Det är i denna, i moderationens och försoningens anda dessa rader äro författade, för att ådagalägga det otvifvelaktigt välmenande, men tillika mindre välbetänkta, eller, på sätt uppfattningen skett, föga syftesenliga i den Anckarsvärdska motionen.
Att motionen är välmenande uppenbarar sig i slutyrkandet, hvari motionären »föreställt sig», som orden lyda, »att en klok politik bjuder lagstiftningen, att under den lugna tiden söka undanrödja anledningarne till den osämja och till det split, som en gång i farans stund kunde blifva högst äfventyrligt för de båda folkens politiska sjelfbestånd». I öfvertygelsen härom föreslår han, »att rikets ständer uti underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t måtte täckas till Sverges rikes ständer och till Norges Storthing afgifva nådigt förslag huru föreningsfördraget må kunna ordnas till de båda folkens mera ömsesidiga belåtenhet, för att, så vidt möjligt är, derigenom förekomma en förr eller senare inträffande allvarsammare föreningsförhållandenas brytning».
Detta yrkande är otvifvelaktigt välmenande, och man hoppas att vår gemensamme, unge, men högsinnade och nordiskt öppne och flärdlöse konung må kunna afgifva ett förslag, som afser båda folkens ömsesidiga belåtenhet, för att derigenom förekomma föreningens brytning, hvarom likväl ingen fråga, vi
