Slutet af 1400- eller början af 1500-talet tillhöra de andl. n. 8 c, 8 d, 12, 13, 17, 18, 21, 22, 23, 24.
Af samtliga dessa andliga dikter har endast en enda närmare uppgift om sin härkomst; vid psalmen Een rikir man, n. 25, uppges neml. att originalet är latinskt och att öfversättaren var Ericus Olai, Upsala-dekanen, professoren och historieskrifvaren, som dog 1486.
Af de verldsliga dikterna är n. 1 äldst, eller
från tiden omkring 1320 (se samlingen af
småstycken på medeltids-svenska, sid. 70, bilaga till
Fornskrift-Sällskapets årsmöte 1872).
N. 2 Om Konung Albrekt och måhända äfven
n. 3 Riddar s. Göran tillhöra slutet af 1300-talet.
N. 4 Schack-tafvels lek är en i senare hälften af
1400-talet, före 1477, gjord, helt fri men oafslutad
efterbildning af det platt-tyska rimverket dat
Schakspil, som åter är en minst lika fri bearbetning af
den vida kända prosaskriften Ludus Scacchorum af
Jacobus de Cessolis. Den svenska redaktionen
finnes i en handskrift från 1476 och kan således ej
vara yngre; men icke häller är dess ålder
väsendtligt högre, derom vitnar så väl språket som ock
åtskilliga uttryck, hvilka synas hänvisa till de oroliga
svenska förhållandena under eller kort före Karl
Knutsson och Christian I (se verserna 289—294,
461—474, 1000—1022, 1719, 1720). Den nu
aftryckta hufvud-handskriften bar fyra blad, verserna
1—183, 974—1168, skrifna med annan och finare
handstil än det öfriga af dikten; en omständighet
som förklarar några språkliga olikheter. Dessa fyra
