Olof Bergklint.
Olof Bergklint föddes i Vesterås den 20 Mars 1733. Hans föräldrar voro stadskassören derstädes Valentin Bergklint och Christina Länk. Vid 3 års ålder förlorade han sin moder och uppfostrades hos sin moster på Munketorp, genomgick derefter Vesterås trivialskola och uppflyttades efter osedvanligt kort tid till stadens gymnasium. 1753 aflade han studentexamen, men då fadern dog följande år, tilläto honom ej hans knappa tillgångar att uppehålla sig vid universitetet, hvadan han måste söka sin utkomst genom konditioner. Bland de lärjungar, hvilkas uppfostran anförtroddes åt honom, voro tvenne unge män, hvilka i framtiden utmärkte sig såsom skalder, Samuel Tilas och Joh. Gabriel Oxenstjerna, i hvilka båda han förvärfvade sig trogna och beundrande vänner. 1771 följde han Tilas till Upsala och fick derigenom tillfälle att på allvar börja sina akademiska studier, hvilka till föremål hade dels teologiska, dels vittra ämnen. Poesien hade han redan älskat och idkat under tidigare år, och 1758 hade han stiftat det literära sällskapet Vitterlek, uti hvars publikationer Öfningar af sällskapet Vitterlek Bergklint författat icke så få stycken. Samma år han kom upp till Upsala ådrog han sig en välförtjent uppmärksamhet genom sitt Tal om skaldekonsten, hållet inför Vestmanlands och Dala nation, i hvilket han redogör för sina åsigter om poesien, påpekar vigten af en sträng och samvetsgrann kritik och nämner de yttre förhållanden, af hvilka man kunde hoppas den svenska skaldekonstens upphjelpande och förkofran. Detta år promoverades han ock frånvarande till filosofie magister i Greifswald efter att hafva offentliggjort en latinsk afhandling »Om svenska språkets poetiska klädnad», på hvars andra del han 3 år senare disputerade. Efter detta prof utnämndes han till
