Sida:Svenska Parnassen band 2.djvu/323

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
315

eller le, att se min herre bära sig så rasande tokut åt. Han vet, I är hans rival, herre, han vet, åtminstone borde han veta, qvinfolkens medfödda ostadighet, och likväl är han så förblindad af sin inbillade angenämhet och artighet, att han tror sig säkert kunna våga till att sjelf göra er bekant med sin kärsta. Stackars grefve, inte hade du just behöft att resa till Paris att förskaffa dig så mycken dumhet.

Baron Stadig. Du kan fuller inte ha så orätt i hvad du säger, Lasse; men det står derhän, huru det lärer lyckas för mig, som ej har lärt din grefves angenäma manér, som han kallar dem. Emellertid skall jag göra mitt bästa, och nyttjar gerna detta tillfälle att blifva introducerad af min rival, på det fru Lotta äfven deraf må döma om hans förmätna säkerhet om sin lycka, ehuruväl jag ändå igenom min halfsyster, som uppå landet gjort både bekantskap och vänskap med denna hjertungen, och som nu lärer vara hos henne, redan anhållit att få göra hos henne min uppvaktning. Emellertid gå du man förut till fru Lottas logemente och anmäl din grefve. Jag skall söka upp honom på kaffehuset, att se hvad han tager sig före, och der lärer du råka oss begge.

Champagne. Fort bien, monsir. Men, min kära herr baron, var så nådig och förmå så mycket hos min herre, att jag må slippa denna narrklädningen och få lof att taga min egen. Jag är så hopsnörd, så obäklig och så styf, som de hade ränt en jernstång igenom mig. Kära herr baron, laga, att jag får blifva lik en förnuftig menniska igen.

Baron Stadig. Hör, Lasse, när du bestält ditt ärende hos fru Lotta, så kan du säkert ömsa klädebonad; jag skall vara man före, att din grefve inte skall bli ond på dig.




Tredje inträdet.

Champagne (allena). Denna herren är inte fuller så berest som min grefve; men huru mycket är han likväl beskedligare, och huru mången god plåt har han dock spart i sin pung! Tänk om gamla gref Hurtig, som var så njugger, skulle nu komma ur sin graf och vilja efterse sina efter- lemnade mögliga dukat-pungar och buntar af banco-sedlar, huru torde han finna dem bortflugna! Men så går det: