Hoppa till innehållet

Sida:Svenska Parnassen band 2.djvu/326

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

318

i krakel. Det blir aldrig godt, förrän min fru kör dig utur huset. — Åh, munser, jag ber er om förlåtelse, jag såg er inte. Jag må ej tro, att denna vetvillingen har gjort sig onyttig?

Champagne. Mamoselle Sara, votre très-humble serviteur. (Stiger fram och kysser henne.)

Hans. Trå vali mej, kysste han henne icke på bara munnen! Åh, ditt oförskämda kreatur!

Sara. Huru manerligt desse utrikes herrar veta att ställa sig! Huru länge skulle icke våra glopar hafva bugat och krusat, innan de torts kyssa en! En flicka måste snart sagdt räcka ut truten, förrän de veta så mycket. — Men, munser, huru kommer jag nu att hafva den äran att få se er?

Champagne. Det är fuller sant, mon ange, att min grefve sändt mig att begära lof till få uppvakta er fru, hans ärende vet I att jag måste uträtta; men förnämsta orsaken till min hitkomst är likväl att se er, min hjertunge, till att säja er, att era ögon hafva satt mitt hjerta i brand som en tjärtunna, ma foi, och att jag ej kan vara tillfreds, förrän I älskar mig så mycket, som jag älskar er.

Sara. Jag har redan sagt er, munser, att I har alldeles vunnit mitt hjerta, och ämnar jag be min fru, att, när hennes bröllop står med er grefve, vårt må följa strax derpå. Hvad tycker er derom?

Champagne. Sakta, madam, sa’ bonn’ åt märren! Pour le badinage bon, pour le mariage non. Men, min vackra mamoselle, behagar hon inte bringa mitt ärende till sin fru och skaffa mig svar, om min grefve tillika med en annan vacker kavaljer nu kan få göra hos henne sin uppvaktning?

Sara. Min fru är litet utfaren, men lärer inom en timme komma hem igen, då I väl vet, munser, att er grefve och hvem han behagar hafva med sig i sällskap lärer vara välkomne.

Champagne. Très-obéissant serviteur, min engel. Jag vill strax gå att berätta min grefve ert svar.

Sara. I behöfver inte hasta så mycket. Vi kunna gå litet in i min frus kammare och der rådgöra om våra angelägenheter; vi hafva inte alltid så godt tillfälle att vara allena.

Champagne. Ingenting skulle vara mig kärare, mitt lilla sockerhjerta, än att kunna nyttja detta tillfälle; men