Sida:Svenska Parnassen band 2.djvu/343

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
335

när jag således satt min grefve på spåret, då kan tro det blir jagt utaf. Åh, huru han löper, huru han fiker! Men jag vet inte, huru raggen det kommer till, antingen förstår han inte handtverket, eller duga ej hans redskap: vi jaga förbannade ofta fåfängt och komma med lång näsa tillbakars. Ja, jag mins ännu inte, att han fångat något lif, om icke några små djur, som sjelf sprungit på nätet. När vi sist voro hos fru Lotta Enterfelt, såg han der en vacker fröken. Knappt voro vi utkomna, förrän det hette: »Lasse, Lasse, du måste skaffa mig strax att veta, hvem denna hjertungen är; löp eller ...» Jag visste, det eller betydde: »du skall få stryk»; ty tog jag min person i säkerhet och språng, som jag varit viller,[1] kring gator och gränder, till dess jag omsider kommit i tillstånd att på sätt och vis som följer förnöja min grefves nyfikenhet, nemligen: den fröken, som var hos fru Lotta Enterfelt, heter Sophia Gladlynt, är general Gladlynts endaste dotter med baron Stadigs moder, af andra giftet, en mycket rik och lustig flicka, baron Stadigs halfsyster och min grefves köttsliga kusin på mödernet; ja men är hon så.

Allt detta har jag nu berättat min grefve, men måste nu stå här på skyltvakt till att se, när fröken Gladlynt skall komma tillbakars till fru Enterfelt. Det har jag ock nu så vida efterkommit, att jag verkligen och sannfärdeligen sett samma fröken i egen person gå in uti detta huset; jag skall nu löpa allt det jag hinner att gifva min grefve en så hugnelig tidende. då han utan tvifvel lärer strax infinna sig. (Löper till vägs.) Men halt, Lasse! Tänk litet efter, huru din grefve bär sig åt. Ja, har man väl någonsin sett maken? Han inbillar den vackra enkan, att han är kär åt henne; han är ock säker, att hon håller af honom, och med allt det så skall han ändå fjeska efter denna fröken. Grefve, grefve, akta er! I tör på sistone sätta er emellan två stolar; sitter I nu miste, så mins min ord: I tager en sju fanners stöt, fast det ej just blir i ansigtet. Ha ha ... (Vill gå, men ser Amiral Enterfelt och stannar.)




  1. Viller = vild, tokig.