er egen goda far här lärer ej undandraga sig att gå för mig i borgen.
Amiral Enterfelt. Ja, det gör jag gerna, både med hand och mun. Det är väl, det är väl.
Fröken Sophia. Än jag då, bror? Vill I inte ha min caution med? (Till fru Lotta.) Du tager fuller den för god, min engel?
Fru Lotta. Ingen mindre, min Fiken. Jag vore min sann klok, om jag antog en omyndig flicka, som du är, för cautionist. Se du dig sjelf före om goda cautionister; du tör snart nog behöfva dem bättre, än jag nu gör. (Till baron Stadig.) Men, baron Stadig, I måste ej illa upptaga, om jag säger, att både sjelfva anständigheten och vissa skäl fordra, det jag mig förbehåller en något längre tid till betänkande. Kom derjemte ihåg en viss omständighet, som ock gör mig tvehugse och äfven torde fordra hos er en nogare eftertanke.
Baron Stadig. Hvad omständighet kan det vara, min sköna fru?
Fru Lotta. Jo, baron Stadig, erinra er allenast, att I heter Stadig och jag Enterfelt, att I är af en gammal och jag af en ung familj.
Baron Stadig. Jag erinrar mig, min sköna fru, att I är af samma stånd som jag, och att en rätt så stor kung, ja kanske större, upphöjt er far dertill som den, hvilken benådat min familj dermed; jag vet ock, att ingen utan sidvördnad för öfverheten, som är all heders källa, kan göra en skilnad emellan dessa och de förra tiders familjer. Hade alla tiders konungar här i Sverige lika makt att benåda deras undersåtar med hedersstånd, så kunna ock alla tiders familjer ej vara i olika anseende, utan att man tillika vill sätta ett större värde på den ene konungen än på den andre, hvilket vore en äfventyrlig förmätenhet. Det torde fuller vara, att en eller annan kommit till denna förmon utan särdeles förtjenster, hvilket åtminstone inte händt vår redlige, gode gubbe, er far; men huru kunna vi vara försäkrade om, att inte sådant i forna tider sig tilldragit? Min tanke är, skönaste fru Lotta, att, när öfverheten med sin höga hand bekräftat någons hedersstånd, i samma ögonblick allt det framfarna bör glömmas och allenast den nye riddersmannens och dess efterkommandes följande uppförande, mandom och trohet göra dem mer eller mindre hedrade ibland oss. Ja, min vackra fru, en väl och till rikets tjenst anlagd ungdom,
