Sida:Svenska Parnassen band 2.djvu/412

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

404

Jesper. Ja, visserligen kan du så vara. Ty sedan jag gjort dig till min bokhållare, så kan ingen neka dig att vara’t, och skall nu härefter allt mitt folk, både lakejer, kusk och alla de andra, ge dig den respekt, som en bokhållare bör ha.

Truls. Ja, det är allt väl, bara herrn vill vara så god och lägga ett »herr» framför bokhållaren, så har saken så mycket mera eftertyck med sig.

Jesper. Ja, må göra då. Så gör jag dig nu till min herr bokhållare.

Truls. Det är nu allt väl. Jag skulle ännu fråga herrn om en ting. Nu har herrn för inte långe sedan blifvit en herr öfverdiktatör, och jag har nu i dag blifvit en herr bokhållare, som herrn säger. Derför skulle jag, bara till min efterrättelse, gerna vilja veta, hvilken nu af oss är fornämst, antingen herr bokhållaren eller herr öfverdiktatören.

Jesper. Nå, det var en underlig fråga! Nog kan herr bokhållaren veta, att fastän mitt andra folk skall visa honom respekt, så är han ändå sämre än jag, så vida han är betjent i mitt hus.

Truls. Nå, det kan så vara, jag är ändtligen dermed nöjd.

Jesper. Nu skall jag till en begynnelse lemna hos herr bokhållaren en sedel på hundra plåtar, eller sexhundra daler kopparmynt, hvaraf herr bokhållaren tills vidare kan taga de nödigaste utgifterna som behöfvas. Men laga ändtligen så, att det blir väl fördt till boks, så att allt kan ha sin riktighet, när det efterfrågas.

Truls. Jo, ingen fara, herre, det skall allt bli riktigt utgifvet.




ANDRA AKTEN.

Första scenen.

Truls (ensam). Nå, nu är jag väl en herr bokhållare, som herrn har sagt mig, och alltså lär jag väl nu vara en helt annan karl än förr; men jag vet inte, hur det är fatt.