446
Fjerde scenen.
Ingeborg, de förra.
Ingeborg (kommer hastigt inlöpandes). Jag skall helsa herr bokhållaren ifrån hennes nåd. Hon står i handel om ett stycke tyg, som håller 32 alnar, och köpmannen begär 9 daler alnen derför. Nu vill hennes nåd bara ha af herr bokhållaren en uträkning, hur mycket hela stycket kommer att kosta.
Truls. Hör det också till bokhållarsysslan?
Ingeborg. Ja visserligen. Och hennes nåd vill strax ha svar, för köpmansgossen står och väntar.
Truls (klår sig bak örat). Jag är här så öfverhopad med arbete, att jag inte vet, hvilket jag först skall göra ifrån mig. Låt mig se: ett stycke tyg af 9 alnar, som kostar 32 daler alnen . . .
Ingeborg. Nej, herr bokhållare, stycket håller 32 alnar och kostar 9 daler alnen.
Truls. Jaså. Hvarför säger hon då inte rätt? Nu skall jag räkna efter. Låt mig se: 32, 42, 52, 62, 72, 82, 92, 102. Ja, der ha vi det! Det var 102 daler ungefär, mer eller mindre.
Skrifvaren. Nej, herr bokhållare, det lär inte slå så ut. Vänta litet, jag skall strax räkna ut’et på papperet, om jag får lof.
Truls. Bry dig inte, skrifvare. Det är en sak, som kommer mig till, och det kan inte och skall inte heller bli annat än 102 daler ungefär, mer eller mindre. Och det skall jag försvara för alla menniskor i hela verlden, som understa sig att säga mig annat. Helsa hennes nåd, jungfru Ingeborg, och säg, att hela stycket kostar ungefär 102 daler. Och om hennes nåd inte är nöjd med den summan, så kan bokhålleriet ej befatta sig mera dermed.
Femte scenen.
Truls, Skrifvaren.
Truls. En ärlig karl blir så brydd och hindrad i sina sysslor, att man inte får tid att göra dem ifrån sig. Läs nu upp, skrifvare, hvad du har skrifvit.
Skrifvaren (läser). Högvise och högaktade herr bokhållaren, min höggunstige gynnare och förman, har befalt och kommenderat mig, som är hans underdånige
