Hoppa till innehållet

Sida:Svenska blasverkens historia.djvu/33

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 29 —

§. 30.

Vi må, till nogare upplysning, ännu närmare betrakta, Blåsverks-inrättningen med vefvar. Den Vidholmska inrättningen, som dessa åren fallit sig dyr, och har namn derföre, måste, för sammanliknandet med de öfriga inrättningarne, och, för att man jemnförelse-vis må få något redigt begrepp om kostnaderna, här fördelas i 3:ne partier, nemligen: 1:o Väderrören, 2:o Sjelfva Blås-machinen, 3:o Vef-anstalten.

1:o Väderrören med sina krantappar, eller Väder-stämbord, göras, som förr är omnämdt, §. 18, antingen af gjutit jern hel och hållne, eller af gjut-gods, med tillsatta trä-rör, eller ock af helt trä-arbete, utan tackjern. Af dessa

    medel hafva ännu aldrig för mig varit så tillräckliga att jag kunnat i tryck utgifva; hvad jag dervid hunnit lära känna och utreda; munteliga underrättelser har jag visst aldrig sparat, der jag blifvit rådfrågad. Utaf ställning och afriktning beror det, om en Såg skär vackra bräder, om en Qvarn mal vackert mjöl, om en Hammarställning håller stånd, räcker väl jern m. m.

    Vid 1786, då min Mekaniska vurm förde mig i bekantskap med dessa ämnen, voro Tackjerns-lyftarms-ringar för Stångjerns-hamrar och för Plåt-hamrar allmänt ratade; hammarskaft och annan redskap stodo dervid icke att underhålla; 5 lyftarmar, ännu mindre 6, kunde icke, till rätt gagn, nyttjas för stora hamrar; jag var lycklig nog att med min form på lyftarmsringar, och med mina hammarställningar komma dessa olägenheter i glömska.