i en beqväm jernvägsvagn åker öfver Alperna, har svårt att göra sig en föreställning om, huru mödosamt det för forntidens handlande var att klättra öfver denna väldiga skiljemur mellan södra och mellersta Europa.
Att Brennerpasset, liksom andra öfvergångar öfver Alperna, mycket tidigt begagnats af handeln, visas emellertid icke endast af den mängd italienska arbeten från aflägsna tider, som anträffats norr om Alperna, utan ock direkt af några intressanta fynd.
Så fann man i ett af passen mellan Italien och Tyrolen en stor dolkklinga af brons från en tidig del af bronsåldern[1]. Och vid den ej mindre än 2 500 meter, således öfver 8 000 fot, högt belägna »Vilda Sjön» på bergsryggen mellan Valserdalen och Sengesdalen i Tyrolen, söder om Brenner-passet, och ej långt från detta, har man funnit en bronsyxa af italiensk typ[2].
Ännu intressantare för den nu föreliggande frågan är ett fynd, som gjorts på norra sluttningen af Alperna, på vägen från Brenner-passet ned till Donaudalen. År 1867 fann man nämligen invid Brenner-banan, »lodrätt öfver Mülthaler-tunneln, 15 fot under jordytan», en bronsdolk med bronsfäste af den italienska typ, som vi redan lärt känna (fig. 102)[3]. Den nära en kilometer långa Mülthaler-tunneln, den längsta som Brenner-banan löper igenom, ligger på vägen från Brenner till Innsbruck, mellan Matrei och nämnda stad. Den från Italien komna dolken hade således redan passerat passet, innan den af någon anledning, som vi naturligtvis ej nu kunna känna, kom ned i jorden. Men dolkar af detta slag höra, som vi sett, till förra hälften af det 2:dra årtusendet före Kr. föd.!
Flera fynd från bronsåldern äro för öfrigt gjorda utmed de vägar, som föra öfver alp-passen i Schweiz, både utmed den, hvilken leder öfver Stora Sankt Bernhard, och andra[4].
⁎
- ↑ Museet i Belluno. Enligt välvilligt meddelande af doktor Salin.
- ↑ Zeitschrift des Ferdinandeums, 3:te Folge, h. 36 (Innsbruck 1892), sid. 577, pl. VI fig. 2. Yxan är en »skaftcelt med skaftlappar» från slutet af bronsåldern.
- ↑ Montelius, i Archiv für Anthropologie, XXVI, sid. 484.
- ↑ J. Heierli och W. Oechsli, Urgeschichte des Wallis (Mittheilungen der Antiquarischen Gesellschaft in Zürich, band XXIV, h. 3, Zürich 1896), sid. 105.
