insedda skäl måste vara blott en ringa del af det som en gång funnits.[1] Ehuru således mängden af de norr om Alperna uppgräfda fornitaliska arbeten, som redan kommit till vår kännedom, är så öfverraskande stor, som den visar sig vara, blir intrycket dock ännu mäktigare, om vi besinna, att det som under nu i fråga varande tid verkligen har utförts från Italien till mellersta och norra Europa, varit många gånger större än det som vi för närvarande känna.
Då jag nu söker lemna en öfversikt af hithörande fynd, vill jag blott förutskicka den anmärkningen, att det ej är fråga om en fullständig förteckning. Jag har endast medtagit det viktigaste.
⁎
Ett bronskärl, som både till form, storlek och sirater öfverensstämmer med det nu beskrifna, uppgräfdes sommaren 1862 ur en torfmosse vid Lavindsgård i Rönninge socken, Odense amt, på Fyen.[2] Detta kärl (fig. 2), som är omkring 34 cm. högt, stod 2 fot djupt och var täckt med ett lock, som troligen var af lera, men som föll sönder. Bronskärlet innehöll 11 präktiga guldskålar, hvar och en med ett handtag, som slutar i ett djurhufvud. Guldskålarna äro prydda med större och mindre koncentriska kretsar samt punkter och andra sirater, allt af drifvet arbete.
- ↑ Montelius, Om lifvet i Sverige under hednatiden (Stockholm 1873), sid. 4.
- ↑ Nationalmuseet i Kjöbenhavn (n:o 20386). — Madsen, Afbildninger af danske oldsager og mindesmærker, Broncealderen, II (»Samlede fund»)) pl. 25—27. — Egendomligt nog låter Lindenschmit i sitt stora och förtjenstfulla verk Die Alterthümer unserer heidnischen Vorzeit (III: 1, Beilage, sid. 10) fyndet vara gjordt i det med Tyskland införlifvade Slesvig, ehuru han omtalar, att Rönninge ligger i Odense amt, och ehuru han citerar Madsens arbete, där fyndorten naturligtvis är rätt angifven. Äfven det här nedan omtalade Siem förlägger han (anf. arb., sid. 9) till Slesvig, oaktadt han riktigt uppgifver det vara beläget i Ålborgs amt. Orätt är också, att han säger båda fynden vara gjorda i grafhögar. Dessa misstag hafva sedermera upprepats både af Lindenschmit själf och af andra tyska författare, t. ex. i Jahrbücher des Vereins für meklenburgische Geschichte und Alterthumskunde (i det följande betecknade: Meklenb. Jahrb.), del 47, sid. 290.
