perioderna, kan naturligtvis först genom vidare fynd afgöras.[1] Troligen finnas på platsen ännu åtskilliga brandgropar; genom fortsatta undersökningar torde alltså kunna erhållas många flere upplysningar om Vestergötlands kultur för omkring 2000 år sedan.
 |
En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 137 i filen Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne1112sven).pdf. Bildtext: Fig. 4. Järnspänne, Klefva Gumsegården, Vestergötland. 1⁄1. |
Ett litet bidrag af specielt intresse till kännedomen om denna kultur återstår ännu att nämna bland resultatet af fjolårets undersökningar. Då vi genomletade den först beskrifna brandgropen, den innehållsrikaste af alla, uppmärksammade hr Gärde en liten kolsmula af egen form, som vid närmare påseende befanns vara ett förkolnadt sädeskorn. Detta korn har sedermera den framstående specialisten på detta område, assistenten vid det danska Nationalmuseet G. Sarauw godhetsfullt undersökt. Han har förklarat det tillhöra den varietet af sädesslaget korn, som kallas »naket», hvilket numera föga eller alls icke odlas i Norden, medan det ofta förekommer här i förhistoriska fynd. Så t. ex. är det funnet i Kungshögarna vid Gamla Upsala.
Det torde knappast vara en tillfällighet, att båda de daterbara
graffält af brandgropar vi nu känna från Sverige, härröra från
la-Tène-tiden. Ty om denna grafform i vårt land varit använd under en
lika lång tid som t. ex. på Bornholm, skulle vi säkerligen känna
mimst lika talrika exempel därpå från Sverige som från den
- ↑ Att denna skillnad icke är tillfällig, därför talar i hög grad förhållandet på Bornholm, där enligt Vedel, o. a. st. sid. 115, endast i de äldsta brandgroparna förekommer ett lerkärl omslutande grafinnehållet.
