nuvarande moderna, och genom rundfönsterna i högkyrkans väggar. Att man kan anta det förra, beror på tillvaron af fragment af stafverk (fig. 17) till icke runda fönster, som anträffats på olika ställen inom kyrkan. Då de båda fragmenten vidare äro af olika slags sten, ligger det nära att tro, att det funnits flere fönster i östra väggen, den enda, der sådana kunna väntas hafva suttit.
 |
En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 178 i filen Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne1112sven).pdf. Bildtext: Fig. 17. Fragment af stafverk, funna i Bondkyrkan. |
I högkyrkans väggar sitter ett rundfönster, o. 1,5 m. i diameter, öfver hvarje arkadbåge. Af deras gamla stafverk ha vi ingenting anträffat. En liknande användning af rundfönster eller såsom »Oberlichter» i en högkyrka är inom den något äldre och med Bondkyrkan samtida arkitekturen icke ovanlig. Inom huggstensarkitekturen kan jag på grund af otillräcklig kännedom om densamma endast i detta sammanhang erinra om Gross S. Martin i Köln, der rundfönstren dock förekomma högt uppe i sidoskeppens väggar. I Adlers arbete »Die Backsteinsbauten des preussischen Staates» afbildas från tegelarkitekturen icke så få kyrkor med en dylik anordning och bör med afseende på dessa särskildt framhållas, att den förekommer i flere romanska klosterkyrkor[1]. Än en gång kan också här med skäl erinras om domkyrkan i Riga, om hvilken redan ofvan talats.
- ↑ T. ex. S. Lorenz i Salzwedel, S. Nicolaus i Brandenburg, klosterkyrkorna i Krewesee, Arendsee och Diesdorf.
