Huru vi kunna veta något om Sverige på Moses tid.
Af
Oscar Montelius.
I en af Götalands större städer höll jag för några år sedan en
föreläsning om lifvet i Sverige på den tid, då Mose lefde, eller med
andra ord på en tid, hvilken ligger ungefär lika långt före som
Luther lefde efter Kristi födelse. Innan föreläsningen började,
frågade mig en af stadens främsta män, huruvida man verkligen kunde
veta något om Sverige så långt tillbaka i tiden. Samma och
liknande frågor hafva äfven många andra gjort mig; än flera hafva
tydligen tviflat på möjligheten och velat fråga något dylikt, ehuru
de ej kommit sig för. Mer än en har, — då jag ej varit tillstädes,
— kategoriskt förklarat, att man inte kan hafva någon kännedom
om förhållandena i vårt land under så aflägsna tider.
Dessa frågor och dessa tvifvel äro mycket naturliga. Vi veta ju, att nära ett årtusende förflutit efter vår tideräknings början, innan på vikingatågens dagar historiens ljus faller öfver våra aflägsna bygder, då vi, såsom vanligt, härmed mena den historia, som endast öser ur skriftliga källor. För de århundraden, som ligga närmast bakom vikingatidens begynnelse, träffär man visserligen hos utländska författare en och annan spridd uppgift om Sverige, och några korta runinskrifter gifva oss en föreställning om språket och om enstaka förhållanden här vid den tiden. Men hvad vi på det viset lära känna är ej mycket, och den tid, som på det sättet sparsamt belyses, går ej långt tillbaka. Runorna,
Då denna uppsats, hvilken förut varit tryckt i Vintergatan (Stockholm, 1901), ansetts kunna särskildt intressera Svenska Fornminnesföreningens ledamöter, intages den här, sedan Vintergatans förläggare därtill välvilligt lämnat sitt bifall.
